Min dörr är ljusgrön och går lätt att öppna. Klockan är 18.36 och bor man några meter från Friends Arena hör man 5 Seconds Of Summer sjunga på för fullt. 

"You look so perfect standing there, in my American Apparell underwear."

Jag har aldrig varit för de där killarna. Jag visste inte ens vilka de var innan jag Shazamade Don't stop. Den var inget vidare, men det är alltid kul att veta vem som spelar på Friends ikväll. 5SOS är bara förband till One Direction.

Jag börjar gå mot Friends Arena. Klockan är 18.38 innan jag går, efter att jag stått och tänkt i det blåsiga Solna. Det Solna som jag växt upp i, bott i, tittat på mina favoritband i. Det Solna som aldrig blir tyst med den här arenan mitt i sig. 

Jag vet inte vart jag går, jag bara går längs gatorna. Jag går förbi ingång A, ingång B, alla ingångar som finns på Friends. Sedan står jag framför sceningången.

Klockan är 18:51.

En svettig kille, med svart hår, stor näsa och grå mössa kommer utspringandes. Alldeles för snabbt, för jag hinner inte akta på mig.

"Aj, vad fan gör du!?"

"I'm sorry, sorry girl, uhm.."

Han förstår tydligen inte svenska. Han ser nervös ut. 

Jag lyfter upp mig på armbågarna och granskar honom. Det där fejset känner jag igen. Inte så att jag har sett honom i verkligheten, men något är det.

"No, it's okay." Relativt okej åtminstone.

"You sounded quite angry, but..."

"It's not every day you get bumped into."

"I'm so sorry, I just... Wanted to get out. Michael and I..."

Jag reser mig upp. 

"So you think I know who this boy, Michael, is? Who are you, by the way?"

Jag borstar av de små gruskornen som fastnat på mig.

"Don't you know who I am? Calum Hood, 5 Seconds Of Summer"

Jag tittar på honom igen. 

"It's you? Well, I'm not a fan, so goodbye!"

Jag vänder mig om och börjar gå.

"Who are you, by the way?"

"Not a fan of yours!"

"You're not? You know who I am, so who are you?"

"If you knew every name of all your individual fans, you would forget your own!"

"But you´re not a fan!"

Jag orkar inte argumentera mer. Jag vänder mig om och tar några försiktiga steg mot honom.

"I'm Eleonor Ekberg."

"Nice to meet you" säger han och småler. "You want a coffee?"

"I will never get to sleep tonight." Jag blir så himla pigg av kaffe.

"No. We've got a tourbus, you can sleep with me."

"Says the one who doesn't even know me. I'm not a fan."

Han börjar gå och jag antar att han vill att jag ska följa med. Jag fattar inte varför jag följer efter. Det här ligger väl i hans charm. Om han ens är charmig.